Kära vänner!
Under
de senaste hundra åren har kvinnor i stora delar av världen firat 8:
mars, år efter år. Tack vare kvinnorätts rörelses kamp för jämställdhet
har vi tagit stora steg framåt. Men det är mycket
kvar, speciellt i de religionsstyrda länder där det råder ett statligt
kvinnoförtryck där exempelvis kvinnan på papper och i lagar – inte
räknas som en medborgare, utan hälften av en man.
I
år firar vi den internationella kvinnodagen med ett starkt stöd från
kvinnors massprotester mot våld och våldtäkter i Indien, textil
arbetarnas demonstrationer och protester i Bangladesh, kvinnornas kamp
mot den obligatoriska slöjan och kvinnofientliga lagar i Iran.
Kvinnornas kamp mot förtryck i Irak och Afghanistan, kampen mot
könsstympning i vissa afrikanska länder och kvinnokamp till och med i
Saudiarabien. 2013 färgades av deras kamp för frihet och jämställdhet.
Från Göteborg hyllar vi de kvinnorna och applåderar för dem!
Idag
firar vi 8:e mars även i en sådan situation där vinst och pengar styr
vårt liv. Vi lever i en värld, där en procent, den rikaste procenten i
världen äger 44 % av hus hållens förmögenhet. I en värld där priset av
en Iphone består av 95 % vinst och bara 5 % arbetarlön. Vi firar 8: mars
när till och med i EU länder är var tionde fattiga och kvinnor arbetar
gratis 59 dagar om året.
Och
här i Sverige enligt LOs rapport 2012, motsvarade makt elitens
genomsnittliga inkomster jämfört med en industri arbetares, 16,8
industri arbetarlöner! Det betyder att det behövs nästan 17 industri
arbetarlöner för att få ihop till en maktelits inkomst. Den inkomst som
LO mäter för makteliten är arbets inkomst samt inkomster från kapital
och näringsverksamhet. År 2012 var den genomsnittliga samman räknade
inkomsten före skatt i makteliten ۵.۵ miljoner kronor, att jämföra med en genomsnittlig industri arbetarlön på ۳۲۸ ۰۰۰ kronor. Och med makteliten menas med kapitalägaren och verkställande direktörer.
Allt detta för att se och förstå diskriminering av kvinnor som en del av det hela orättvisa systemet.
I Sverige arbetar ungefär 82 % av kvinnor i åldern 20-64.
۶۸ % av alla sysselsatta kvinnor arbetar heltid och 32 % deltid.
Motsvarande andelen för män är 90 % heltid och 10 % deltid.
Löneskillnaden är på ۱۴ % mellan kvinnor och män och detta innebär att
kvinnor får ungefär 85 % av mäns lön. Kvinnor tar tre fjärdedelar av
föräldrar ledigheten och detta beror på att män ofta har högre lön och
att enligt den patriarkala kvinnosynen förväntas kvinnor fortfarande att
ta ett större ansvar för barn och hem.
Kvinnorna
drabbas och har drabbats hårdast av nedskärningarna, speciellt i
vården, äldreomsorgen och förskolor. Men försämringarna innebär inte
bara osäkra anställningar och ökad stress på arbetet. Något som vi inte
ska glömma är det obetalda arbete som väntar när kvinnan kommer hem.
Dubbelarbete och osäkra anställningar är en stor anledning till kvinnors
ohälsa.
Diskriminering
av kvinnor på arbetsmarknaden är ett faktum. Löneskillnaden mellan män
och kvinnor, deltidsarbete i större utsträckning än män, obekväma och
oregelbundna arbetstider, osäkra anställningar samt sexuellt trakasseri
på jobbet som ofta leder till höga sjukskrivningar, är dagens
verklighet. Men när det gäller arbetarkvinnor, kvinnor i arbetaryrken är
arbetsvillkoren sämre jämfört med andra. Var fjärde arbetarkvinna har
en tidsbegränsad anställning. Över hälften av arbetarkvinnor arbetar
deltid. ۶۵ % av arbetarkvinnorna arbetar regelbundet utanför dagtid.
Samtidigt är lönerna arbetsmarknadens lägsta.
Men
Vad kan man göra åt detta? Vad ska vi göra? Ska vi nöja oss med 8:e
mars firandet en dag per år? Ska vi nöja oss med att arrangera
konferenser och seminarier och forska om kvinnofrågor? Ska vi nöja oss
med att vissa riksdagspartier kommer med sina förslag gällande
diskrimineringen? Ska vi fortsätta med samma metoder och samma idéer?
Kvinnorörelsen
för jämställdhet behöver nytt blod. Kvinnorörelsen för jämställdhet
måste erkänna sina svagheter och hitta lösningar.
Tack vare kvinnorätts rörelses kamp under alla dessa år är jämställdheten i arbetslivet lagfäst. Enligt diskrimineringslagen ska det vara
” lika lön för lika och likvärdigt arbete”. Ändå värderas kvinnors
arbete lägre än män och kvinnor får genomsnitt lägre lön . Fortfarande
följs inte lagar . Vem eller vilka arbetsgivare är det som inte följer lagen?
Jo, Många kvinnor är statligt, kommuns och Landstings anställda. Det är
staten själv, kommuner och landsting. Vad får arbetsgivarna för
konsekvens när de inte följer diskrimineringslagen? Det måste vara
straffbart att lönediskriminera. Så är det inte idag.Och
när staten själv inte följer lagen är vi så naiva och förväntar oss att
den privata sektorn skulle tillämpa lika lön mellan kvinnor och män.
Fast lagen måste gälla alla. Ska vi nöja oss att en solig dag kommer
Medlingsinstitutet att förändra den systematiska lönediskrimineringen?
Nej mina vänner!
Här
i Göteborg och hela landet måste vi samlas och organisera oss! Genom
att sprida budskapet i varje arbetsplats, fackföreningar, kvinnorätts
organisationer samt politiska partier och sist men inte minst i den
sociala median kan vi mobilisera en offensiv kämpande kvinnorörelse mot
lönediskriminering. Låt oss förvandla år 2014 till kampens år mot
lönediskriminering. Vi vill och vi kan tvinga staten att anslå
pengar i budgeten för att fylla det existerande gapet mellan kvinnor
och mäns löner. Ja, vi vill och vi kan, och i kampen har vi många
frihetsälskande män med oss.
För att det ska hända behövs en ny kvinnorörelse!
Länge leve 8: mars!
Tack för mig
0 comments :
Post a Comment